Nu känns det sådär igen, när det närmar sig jul o det nya året, konstigt att ett helt år har svept förbi igen. När jag börjar fundera på vad som faktiskt hänt detta året kommer jag knappt ihåg för det har varit så intensivt o helt fantastiskt med den ena härliga händelsen efter den andra. Tur att sociala medier finns så jag kan scrolla tillbaka o faktiskt gå igenom året dag för dag. Det finns mycket att skriva så därför kommer årets krönika bli i flera delar.
Efter ett rekordår 2018 (när jag verkligen bestämde mig för att gå all in o satsa på synlighet, här kan du läsa det om ni missat) hade jag lite oroliga tankar om hur 2019 skulle kunna bli bättre än 2018. Den oron försvann snabbt för januari startade med raketfart, i slutet av månaden släpptes nämligen min älskade bok ”Skaparglädje”, wow vilken känsla det var! I samband släppet startade jag första workshopen som bygger på boken där 340 underbara kreatörer skapade tillsammans, det var magi. Vilken kraft! Jag har sagt det förr o jag säger det igen – tillsammans är vi starka o tillsammans kan göra större skillnad i världen.
En ny idé blev verklighet när jag bjöd in gäster till ”Måndagar med Karolina”, tanken med dessa var att visa att alla kan måla. Gästerna ville jag skulle vara män som inte målar annars, med olika yrken o det viktigaste av allt – fina härliga varma personligheter som känns så där sanna ända in i hjärtat. När jag började klura på vilka jag skulle fråga kom det första namnet till mig direkt som en klar blixt från ovan, vilket kändes så rätt för honom känner jag lite sedan tidigare o han är en otroligt ödmjuk o fin person. Han sa ja direkt o tyckte det var en rolig idé. Så först ut på premiären den 28 januari var Milad Ramezankhani en av ”Viskanbröderna” från Borås som driver flertalet caféer o restauranger. Jag var så nervös att jag nästa höll på att svimma o som vanligt det där egot malandes med alla rädslor på en gång, ångrade att jag satt denna bollen i rullning o funderade på varför jag överhuvudtaget utsätter mig för detta jobbiga (snacka om att gå utanför boxen). Hur tänkte jag här!!!! Att måla tillsammans med någon annan jag knappt känner, livesändning dessutom samtidigt som jag skulle hålla någon form av dialog med Milad o också hinna med att hänga med i vad som sas i kommentarerna på Facebook. Det var kaos i mitt inre för jag hade ju aldrig gjort detta tidigare, så mitt mantra som upprepades var; andas, andas, andas……. det gick bra o vilken lättnad när det var klart trots att jag missade några väsentliga frågor men men vad gör det, det är ju inte hela världen. Jag klarade det o det kändes helt underbart. Kände mig tio kilo lättar samtidigt som alla spänningar släppte o jag kände mig uttömd. Den målningen vi påbörjade är under process o tanken är att vi ska fortsätta måla den tillsammans, kanske blir det en måndag nästa år………..eller inte:)
De två kommande gästerna jag fick till mig precis efter Milad svarat ja till att vara med. Jag kontaktade Tommy Ivarsson (Jontefonden) samt Emil Gullhamn (artist) o det häftiga är att båda tackade ja direkt (ingen tvekan alls), helt fantastiskt för allt bara löste sig o kändes så bra.
När Tommy Ivarsson den 25 februari skulle livemåla med mig var jag precis lika nervös som första gången o egot gnagde o hackade som en hackspett på mig om varför jag i hela friden ska vara så impulsiv o göra en massa obekväma saker i tid o otid…..jag fick återigen använda mig av strategin att andas o försöka strunta i egots malande o bara fokusera på uppgiften. För att förbereda mig lyssnade jag på båda Tommys vinterprat o hans sommarprat. Oerhört gripande, vackert o fruktansvärt – att förlora sitt barn i väntan på nya lungor o en evig oro om överlevnad är ofattbart o omöjligt att ens försöka förstå sig på. Jag o Tommy bestämde att målningen vi startade igång skulle auktioneras ut på Jontefonsdgalan till hösten. Wow vilken livesändning det blev, jag ryser även nu när jag skriver. Det var som om Jonte var med oss i ateljén när vi målade o det var en otroligt stark upplevelse. Veckan efter lyssnade jag på Tommys bok ”Hudlös”, jag grät o grät precis som när jag lyssnade på hans prat. Har ni inte lyssnat på honom så lyssna för även om det är sorgligt är det vackert o fint att höra om känslorna, livet o tankarna som pågår i allt det fruktansvärda.
Den 25 mars gästade bästa Emil Gullhamn ateljén. Han är en grymt duktig artist som spelade på min invigning av ateljén i augusti 2018. Målningen vi skapade skulle bli ett skivomslag (som snart släpps) med fokus på det abstrakta. Mötet med Emil var ljuvligt för mycket av det han sa om processen o skapandet av musiken kunde jag känna igen mig i, genom målerit, väldigt spännande. Det bästa var att han hade med sig gitarren (vilket var en överraskning även för mig) o spelade en låt i slutet med färgiga händer o fingrar:) Det var galet häftigt!
Här med tredje gästen började jag känna mig lite mer trygg o kunde njuta mer av nuet, vårt samtal o processen o det kändes skönt. Jag var överlycklig för att än en gång lyckats övervinna egot o faktiskt genomfört det jag startat igång. Responsen var helt makalös o jag fick sååååå oändligt mycket kärlek o hejarop från er.
I efterhand såhär är jag så tacksam för att jag är impulsiv, spontan o följer flowet för det skapar så mycket fint i livet, det berikar livet. Så tack min äskade drivkraft för utan dig hade jag aldrig gjort detta o då hade jag gått miste om så många fantastiska upplevelser.
Solsken
Karolina
