Så står jag här framför den vita duken – igen! Den vita målarduken som är fylld av möjligheter och lyser med sin renhet, det är nästan svårt att börja måla för det känns som att förstöra det vackra vita. Det ligger förväntan i luften, runt om mig flyger nyfikenheten som en liten fågel och bara väntar på att jag ska sätta igång. Förändra den vita redan fulländade duken med nyanser som speglar nuets känslor och varande. 

Ibland är det motigt att börja, när det finns för mycket krav inom mig som är svåra att bryta igenom eller komma förbi. Jag funderar på resultatet och hur den kommer se ut när den är klar men jag har absolut inte en susning, det är helt omöjligt att veta (eftersom jag alltid utgår från färgerna och nuet) ändå gnager det i mig just då i stunden. Det är prestationsångesten som gör sig påmind och det kan behövas en lång förhandling med egot, argumenterande fram och tillbaka precis som om det vore en tvilling som stod mitt emot mig. I det läget kan jag bli så trött på mitt analyserande att hjärnan håller på att spricka och just i det läget händer det något – det är då jag bara kör! Jag bara gör för att få tyst på malandet.

Jag väljer färger och sprider ut nyanserna över den vita duken, provar mig fram, experimenterar för att avdramatisera allvaret och sakta sakta i takt med varje spateltag tystnar hönsgården och friden får ta plats. Ett lugn infinner sig och ännu en gång har färgerna segrat över egot, det är så förbaskat härligt och frigörande att jag nästan börjar skratta.

Jag försvinner in i min lilla bubbla, stänger ute allt även egot och därinne i min magiska värld gör jag precis hur jag vill, låter processen välja nya vägar kanske någon väg som aldrig tidigare upptäckts och så fortsätter det om och om igen tills målningen är klar. Det är som en evig dans där jag låter mig föras, rörelserna och rytmen som visar nästa steg, känslor som väcks, kanske avtar eller läks och det enda som betyder något är precis just nu.
Det är jag, duken och färgerna…………..

Kram
Karolina

Jag är så himla glad över att vi idag har fått nycklarna till nya huset, överlycklig för att äntligen få börja fixa i ateljén. Tänk att jag har ett eget litet hus som för tillfället är garage men ska renoveras till en vacker ateljé med stora fina glaspartier med mycket ljusinsäpp. Känns lite overkligt för allt har gått så snabbt sedan mars då vi bestämde oss för att köpa huset. Det är fullt ös och allt går i ett – vilket jag älskar! Gillar när det är flow och saker händer snabbt både i privatlivet och företagandet (jag lovar att jag återhämtar mig och tar hand om mig också).

Känslan när nycklarna vrids om i låset och första steget över tröskeln är svårslaget, äppleträden som blommar och trädgårdens välkomnande famn som berättar att nu äntligen är vi hemma. Tänk vilken fröjd att kunna sitta med en kopp kaffe i färgkladdiga händer på tröskeln till ateljén och blicka ut över trädgården………….

Jag tar med er på resan om ni vill, fortsättning följer!

Kram
Karolina

Bilden är från ett av äppleträden, ljuvligt!

Detta med att önska och drömma tror jag är viktigt för att sprida förväntan och lite härlig energi. Jag har många drömmar samlade i en liten silverask, skrivna på små pappersblad som jag plockar ur allteftersom de blir uppfyllda. Älskar att fylla på med nya, jag siktar högt o drömmer riktigt orealistiskt för allt är möjligt! Idag plockade jag ur lappen med egen ateljé på, fantastisk känsla!

Ibland glömmer jag av asken, det kan gå flera månader innan jag lägger dit nya lappar och då brukar jag läsa igenom alla drömmar som finns i den för att se vad som står. Vissa har funnits där länge länge och andra får jag plocka ur för att de redan uppfyllts. Det är magiskt på något vis och fint att har en drömask där alla små frön lagras och får växa till drömmar en dag eller inte för att livet ändrat kurs och något annat har blivit viktigare att önska. Allt är en rörelse och en ständig förändring och vi vet aldrig vad som komma skall, men visioner kan vi alltid ha hur många som helst av. För drömmar kan faktiskt slå in när vi minst anar det o ju tydligare vi är i önskan desto snabbare går det. Magi på hög nivå, högt över vår förståelse o intellekt, det tycker jag är underbart!

Vad drömmer du om?

Kram
Karolina

Vad drömmer du om?

I söndags upplevde jag än en gång något som är sååååå fantastiskt roligt!

Jag är fullkomligt såld på processen just att det inte går att styra helt och hållet utan det blir som det blir. Det spricker, krackelerar och häftiga effekter i glasyren uppstår. Wow vad jag älskar raku!

Väldigt kul att så många hängde med på livedsändningarna på Facebook och Instagram.

Resultatet påverkas av glasyren, luftfuktigheten, elden, sågspånet mm och i söndags var det en magisk dag. Den turkos glasyren som kallas koppar blev just kopprig med lite gröna och turkosa skiftningar, ibland blir den bara turkos utan några nyanseringar så det är väldigt olika från gång till gång. Även den vita glasyren som kallas Tenn blev också riktigt bra, den fick en fin vit klar färg med ljuvliga krackeleringar.

Det var en strålande dag med sol, blå himmel, fågelkvitter och en touch av magi i luften vilket skapade fantastiska resultat. Jag är fullkomligt överlycklig för mina nya små raringar, det blev 18 pingviner varav sex stycken är turkos och 12 vita samt två ugglor. Ugglorna var med förra rakuomgången men jag ville ha lite mer personlighet och skimmer så därför blev det omglasering. Ett tjockt gott lager med kopparglasyr för att får ännu mer effekter och det blev något jag aldrig tidigare skådat – en Limited Edition.

Som ni kanske såg i livefilmerna är det många moment och en hel del jobb som ligger bakom varje skulptur, men jag älskar varje liten del. Först skulpterandet – att forma, känna och knåda fram en ny liten bebis för det är faktiskt så – att jag får ett speciellt unikt band till var och en. Vi blir ett på något sätt som är svårt att förklara, en djup sammanflätad kärlek. När skulpturen är klar ska den torka ca 1-2 veckor innan den åker in i ugnen för första bränningen som kallas skröjbränning där står i 48 h (tror jag, kan ha fel). Efter det kan jag antingen göra bubbelglasering som ni kanske sett tidigare eller spara till det är dags för raku.

Nu står mina älsklingar ute och luftas i ca en vecka för de luktar så mycket efter elden, därefter ska de få mer kärlek och namnas. Sedan är de redo att flytta ut i vida världen.

Kram
Karolina

 

Alltså vad underbart det är när körsbärsträden blommar, det är som att leva i en saga. De vackra grenarna som sprider ut sig med sina ljuvliga små blommor i nyanser av rosa, som utstrålar förälskelse, pirr och vårkänslor. Kärleken spirar och allt runt omkring dras med i lyckoruset. Känner du också detta?

Mitt i allt detta underbara pågår ett flyttkaos, jag rensar, sorterar ut och packar ner allt i lådor. Det är en process som är rätt skön faktiskt, har kommit på att jag gillar avslut. Att göra klart och gå vidare, släppa det gamla och vända blad, börja på ett nytt kapitel. Det är nog därför jag tycker så mycket om att göra ett rensning bland färgerna då och då, klippa sönder tuberna och klämma ur det sista samt att måla över gamla tavlor med vitt och börja om. Det ger mig energi helt enkelt!

Ateljén är det allra sista som kommer packas ner, har en förhoppning om att kunna måla tills dagen innan flyttlasset går, vet inte om det är lite väl optimistiskt men men det lär tiden utvisa:)
Har du missat att vi köpt hus, kan du läsa mer här!

Jag drömmer om en varm skön sommar…………… jag står barfota i ateljén med paletten i ena handen och spateln i den andra och blickar ut genom de stora fönsterpartierna som vätter ut mot trädgården, fåglarna kvittrar, äppleträden blommar och livet är sådär härligt njutbart. Ett skimmer av rosa, blommor och förälskelse ligger som en aura runt vårt nya hem.

Vet i varjefall vart jag kommer spendera mycket av min tid framöver:)

Kram
Karolina