Det är underbart att omge sig med guld ibland för att känna lite lyx i tillvaron. Min ateljétid har de senaste veckorna varit nästan noll, det har varit skapande skola, läxor, semester och annat. Jag märker tydligt när det går för lång tid emellan gångerna, det blir svårare och svårare att ta klivet in i ateljén och måla (vilket egentligen inte alls är ett långt kliv eftersom jag har ateljén hemma). Målar jag lite varje dag är det lättare att komma igång och det finns så gott som ingen startsträcka alls, men när det går längre tid blir motståndet större. Vid dessa tillfällen är jag expert på att komma på allt annat som är viktigare att göra än att just måla som tex att uppdatera hemsidan, jobba med affärsplanen, tvätta och städa vilket egentligen inte alls är är lika roligt.

Men nu har jag två härliga veckor framför mig med fokus på bara måleriet, i måndags och tisdags hittade jag på allt annat jag kunde komma på för att slippa måla. Men idag onsdag fick jag tvinga mig att sätta händerna i färgen, det var motigt och trevande när jag började måla över en tavla med ljusa nyanser och mycket vitt. Därefter fortsatte jag med en påbörjad tavla som överöstes med nyanser av guld, koppar och skimmer. Å hjälp vad det kändes ljuvligt att kleta ner fingrarna i färgen och bara få omge mig med överflöd av guld, skulle nästan kunna bada i färgen.

Tror att motståndet handlar mycket om rädslor, hinder som får näring av utebliven kreativitet. Ju längre tid som går mellan skapandet desto läskigare känns det att sätta igång. Kraven smyger fram, allvaret, prestation och tankar om att det måste bli något ljuder som ett eko i huvudet. Det är då det är så viktigt att skala av och istället låta hjärtat styra och ta plats, avdramatisera det hela – för hur allvarligt och farligt kan det vara att bara experimentera lite på ett lättsamt och avslappnat sätt?

Det är ju processen, resan, som jag gillar med skapandet att det går upp och ner, för hur roligt hade det varit att alltid ha samma nivå? MEN det är inte lika härligt när det är motigt! Även om jag är medveten om att den kreativa processen innehåller hela känsloskalan för att skapa kontrast så är det flowet jag suktar efter när det är frånvarande. Jag inser också att när det är motigt så är det ett steg närmare flow och genom att måla lite varje dag så kommer jag dit snabbare.

Så nu blir det många dagar i ateljén framöver och kanske kanske blir det någon ny serie eller idé som blir till i skapande stund.

Nu tillbaka in i bubblan……………vi ses!