Beskrivning
Jag brukar skriva några rader om vad orginalmålningarna betyder för mig, jag gillar det och kanske väcker det något i dig.
Från ingenting till allting. Denna målning fick sin början den 11 november, jag fick en spontan superidé som jag var tvungen att testa direkt. Vilket är lite typiskt mig. Jag rullade ut målarduken över hela bordet, tryckte ut turkos o blå färg, tog fram den största penseln o lät handens rörelser flöda fram likt en dans. Vilken härlig känsla! Därefter övergick processen till hopplöshet o total katastrof en längre tid, tills jag såg träden. Jag är nämligen väldigt förtjust i rosa körsbärsträd. Denna målning känns för mig som en dimmig morgon, energin virvlar o rör sig i jorden samtidigt som träden står där tryggt o utstrålar kärlek. En metafor för livet kanske, ibland kan det storma på insidan trots att utsidan ser lugn ut………vad döljs där inne egentligen?
