Till slut blev vi ett. Genom otaliga lager av färg och transformation har denna målning följt med mig genom åren. Lager på lager med strukturer, uttryck, ansikten, träd, hästar, djur och blommor har fått träda fram och sedan ge plats åt något nytt. Jag har målat över, målat om, förändrat – tills vi i våras landade i ett mer abstrakt uttryck, i en för mig ny färgskala. Men något saknades.
Så, en dag, hände det. Medan jag arbetade med Ljussyster uppenbarade hon sig, Stjärnsyster. Som om hon alltid funnits där och bara väntat på att få träda fram.
Hon bär en stark koppling till ljuset, som den sista pusselbiten, den som sluter cirkeln. Med varsam hand lyfter hon det som vilar där, en fjäril, en fågel, en ljuspunkt och låter det sväva ut i det oändliga. Samtidigt blir hon själv ett med evigheten.
Omgiven av lila som är den sista strålen i regnbågens spektrum av färger. Ännu ett tecken på att det är dags att stärka vår andliga essens, självförverkligande och intuition än mer. Så att vi våga följa själens röst och lita på att vi faktiskt är här för att bära ljusets kraft och ta hand om våra medmänniskor och systrar.
För mig är systerskap inte bundet till blod, utan till själen. Om att leva mjukt, odla kärlek och stå i kraften med vår inre sanning.
_____
Som en stilla viskning mellan ljus och evighet.
Känner du en särskild dragning till denna, är det kanske just ni som hör samman?
Ring eller maila till mig.
