Hon dök upp ur intet så mjuk, vacker och självklar. Bara hon. Inget annat behövdes. Omgiven av jordande toner, av brunt, ljus och stilla alkemi. En långsam process, lager på lager av färg, där grunden en gång lades med en skrynklad duk. Förankrad djupt i jordens kärna, och samtidigt omsluten av ljus. Hon bär en aura som strålar och strör sitt stjärnstoft till allt hon rör vid. Hon är magi. Och kanske är hon här för dig. För att mjukt påminna, läka, och ge det du behöver just nu.
Så luta dig tillbaka. Låt henne komma nära. Lyssna till det som viskas. Öppna hjärtats innersta rum – och låt ljuset landa i dig. Min inre alkemist. Hon heter Sol.
Om något i dig berörs och det är just hennes ljus som vill nå dig är det bara att säga till.
