Jag står mitt i ett oändligt universum, likt en blomma i kosmos.
De blå tonerna vaggar mig i sin mjuka famn, som rymdens stillhet — en natthimmel med sprakande stjärnor av ljus.
Varsamt öppnar sig kronblad efter kronblad, och ett gyllene skimmer träder fram, en kärna av stjärnstoft. Något i det oändliga pulserar och sprids inom mig när jag stannar kvar. Som om universum inte bara är något långt borta, utan något som vill blomma genom oss.
_____
När universum blommar, öppnar sig även något i dig.
