Det kom en vind som svepte förbi – kysste min kind och tog min hand. Jag följde med, ut över oceanen, långt bort i fjärran utan att veta vart vi var på väg. Och just där, i det okända, fanns något som kittlade – en nyfikenhet i att inte veta. Ovissheten släppte taget. Kvar fanns bara oändliga vidder och en stilla frihet. Jag kände den när du tog min hand.
Älskling, vi följer vinden och ser vart den bär oss.
Vi två, hand i hand.
_____
En kärleksviskning i evigheten…
