Magiskt minst sagt

Nu ska jag berätta något fint

I början av oktober fick jag ett meddelande från en solstråle på Instagram. Åsa som hon heter hade precis upptäckt min konst och älskade målningarna på systrarna. Hon och mannen var ute efter en tavla till vardagsrummet som skulle passa in över deras ljusgröna soffa och de hade letat i många år men inte hittat vad de sökte.

Målningarna jag hade matchade inte riktigt i färger eller format så hon undrade om jag målar på beställning. Vi kom fram till att de skulle besöka mig i ateljén först så skulle vi prata ihop oss mer.

Nu till det magiska…….några dagar senare rotade jag fram alla påbörjade ”ickefärdiga” målardukar som stod ihoprullade. Varav jag hittade den underbara abstrakta collagemålningen som jag målade i Målerimaratonet i augusti. Tänkte att denna skulle nog passa perfekt i både färg och storleksmässigt hos Åsa. Tänkte inte så mycket mer på det utan häftade upp den på väggen och kände starkt för att gå vidare med den, att det var något figurativt som ville fram……….

Jag vände och vred på den åt alla olika håll, kände in, betraktade, lyssnade, plockade fram kolet och skissade fram det jag såg. Systrar, djur, fler systrar, lät hjärta och hjärna samarbeta finstämt i lugn och ro tills det var ”rätt”. Fem kvinnoryggar visade sig och det kändes såååå fantastiskt fint.

Sedan gick det snabbt, ojojoj, jag hann knappt med att måla, handen flödade fram i en väldig fart. För att jag på något sätt bara skulle låta mig föras och följa med för att inte ”tänka” alls. En halvtimma senare, när alla fem var målade och stod där på rad fylldes jag av sån enorm innerlighet och värme. Den var klar och jag har aldrig någonsin tidigare upplevt den otroliga snabbhet, iver och bestämdhet som ”tog över” handen.

Skrev till Åsa för att berätta om målningen, skickade bild och sa att jag skulle lämna in den för ramning. Hon blev väldigt förtjust men att den kanske var en aning för brun. Oavsett så ville de gärna ville titta på den live och de kunde hälsa på söndag 9 november när de var på genomresa. Vilket var samma dag som heldagskursen Målerimys, så vi bestämde att det fick bli i pausen kl 15 mellan två livesändningar.

Jag hämtade hem målningen från ramverkstaden och den blev jättefin med vit ram. Frågade er om titel och jag fick till mig många vackra namn men landade i ”Generationer” som jag fick till mig allra först.

I söndags kom de till ateljén och vilket härligt möte det blev, sååå glada och trevliga och det var många målningar som föll i smak. Så efter en stunds tittande och diskuterande föreslog jag att de skulle låna med sig ”Generationer” hem till Jönköping för att provhänga och känna på den. Just för att det är så mycket lättare att få en känsla av om det är menat eller inte. Så det gjorde dom och några timmar senare fick jag detta:

”Tavlan blev HELT perfekt!!! Som vi har letat efter en tavla – det var verkligen värt all väntan.”

Magiskt hur allt faller på plats och blir så fantastiskt bra. Än en gång har jag fått bevisat för mig hur stark den skapande kraften är och hur makalöst mycket bättre det blir när jag vågar ge mig hän fullt ut. Släppa kontrollen och följa med i livets flöde………

Visst är det underbart?

Solsken
Karolina