I måleriet är det lättare att stanna upp när jag inte får någon impuls eller känsla om hur jag ska fortsätta. Då behöver målningen vila för att få tid att mogna tills impulsen säger när det är dags för nästa steg. Om jag ändå bara skulle fortsätta i görat utan att lyssna in hjärtat blir det forcerat o pannkaka av allt.

I livet är det betydligt svårare tycker jag, speciellt när man är en driven person som älskar när det är full fart o spontana idéer som hoppar upp här o där. Just nu är jag i ett läge när jag inte får till mig något alls gällande målerimaratonet jag frågade er om i veckan, egot håller såklart på o maler hit o dit (klart du ska, det är ju kul, jo gör ändå…..) men hjärtat o impulsen är tyst, säger ingenting. Helt tyst! Jag har väntat in i det sista om ifall impulsen skulle viska – vi kör……men inte!

Vilket betyder att jag ska stanna upp o det är otroligt svårt o en stor utmaning för mig – så nu ska jag träna på det❤️

Vi får måla tillsammans i ett maraton en annan gång. Jag vet att ni förstår men hoppas ni inte blir alltför besvikna. Å ni kan ju faktiskt ha ett maraton utan mig i gruppen – Alla vi som älskar skaparglädje, ni är fantastiska på skapa o inspirera varandra💗

Får jag feeling vet ni att jag tittar in på livemåleri för jag har ju fått hem spännande godsaker att testa…..

Ha en ljuvlig torsdag o njut av dagen!

Solsken
Karolina