Före & efter – om att våga

Om att våga ta nästa steg………

Ibland är det så himla motigt och svårt att ta nästa steg i en målning som är i slutfasen. Jag kan tydlig känna vad jag vill förändra men trots det blir ändå osäker, oftast är det för att jag är rädd att förstöra det som är. Att allt det som är så vackert och jag är nöjd med blir pannkaka, samtidigt som hela mitt väsen och målningen är på det klara med att den inte är fullbordad som den är. Då är det egentligen bara att våga, eller bara bara är väl att ta i för det ligger så mycket fler känslor under ytan som behöver bearbetas och övervinnas innan själva görandet. Men innan det sker är det viktigt för mig att jag verkligen har förankrat beslutet och nästa steg långt ner i rötterna innan jag går till handling.

Denna målning blev till 2020, då helt abstrakt. Den fick bo kvar hos oss och har haft en plats i vardagsrummet fram till för någon månad sedan när jag kände att den behövde lite mer kärlek och transformeras om. Ur dimman eller vattnet uppenbarades en kvinna med stor vacker klänning. Med öppen famn och utsträckta armar omsluts hon av människor från hela världen. I samma position med armarna utsträckta och öppet hjärta för att välkomna och ta emot kärlek, varandra och framtiden. Tillsammans i livets dans utan början eller slut. Circle of life. Symboliskt, vackert och talande precis som den är. Jag riktigt känner kraften från jordens rötter, himlens ljus, luftens lätthet och vattnets eviga flöde. När jag läste texten som jag skrev 2020 till målningen passar den fortfarande fint ihop med det nya (förutom en enda mening) likaså titeln. Det finns att läsa längre ner).

Efter att jag målat fram kvinnan och landat i den nya kompositionen, kände jag att himlen var för vit och kall. Klurade på att måla den i ljust, svagt rosa, blå eller gul. Just för att få en varmare känsla och ge ett mer ombonat uttryck. Jag kom fram till att all tre nog skulle bli härligt, tunna lager och mjukt invävt i varandra. Men även om jag visste fortsättningen och nästa steg kändes det jobbigt, för tänk om…..tänk om…. tänk om det inte blir bra. Då fick jag ta modet till mig och försiktigt ta klivet ut i tillitens ocean. Använde en svamp och började försiktigt med lätta svepande rörelser lägga på färgen och det kändes sååå bra. En stärkande känsla om att jag vågade expanderade som ett bubblande lyckorus i hela kroppen och det var ett bevis på att jag var på rätt väg. Fortsatte med gul, blå och en touch av svagt nästan transparent lager av Burnt sienna. Nedan ser ni före och efter….jag är tillfreds och målningen är klar. Redo att visas på Trädgårsdsvernissagen 7 juni som ni alla är hjärtligt välkomna till.

Fantastiskt hur allt faller på plats och blir…..magiskt! Och med detta inlägg vill jag skicka med lite tillit och mod för att våga förändra, vi behöver ju inte vara drastiska och måla över hela utan försiktigt börja i ena hörnet och sedan fortsätta steg för steg. Låta processen guida oss, vänta in och vara lyhörda för de subtila signaler som skapandets röst viskar till oss. Det är detta jag älskar med måleriet. Eller vad säger ni?

Solsken
Karolina


Före & efter:

Texten jag skrev 2020:
”Målningen är en lillebror till ”Här vill jag bo”. De fyra elementen sträcker stolt på sig och gör sig påminda. Jord och vatten, höga berg och djupa hav, glödens sken från jordens inre eld, den fuktiga luften och mjuka dimman som bäddar in och ligger som ett täcke över jorden. För vi ser ju inte riktigt vad det föreställer, det kan vara så mycket eller inget alls. Allt eller inget, mörker, ljus, värme, kyla, motpoler, kontraster som tillsammans blir fullständiga som en cirkel utan början eller slut. Inget mer eller mindre varken utan eller med och mitt i allt i mitten av alla riktningar öst, väst, norr och söder finns hjärtat. Där vi söker svar och kanske lyssnar vi eller inte……..

Originalmålning ”Utan början eller slut”
Storlek: 110×78 cm

Fler originalmålningar och texter samt hela min konstnärsresa finns att läsa om i Livets färgpalett, klicka här för att beställa ett signerat exemplar.

Här ser ni målningen i sin gamla skepnad: