En rosa dröm

Nu ska jag berätta något makalöst fint och dela ett magiskt ögonblick från vernissagen i söndags

Det var en otroligt fin dag – solen strålade, glädjen spirade och så många härliga människor kom förbi. Att få ses i verkligheten är verkligen något alldeles extra, något som berör på djupet Många stannade länge för att läsa texterna, titta på målningarna och prata, och det blev så fina möten. Vissa träffade jag för första gången, andra var kära återseenden.

Målningen “En rosa dröm” har varit hos mig länge, och jag har ofta undrat varför den inte flyttat vidare. Men i söndags förstod jag plötsligt och allt föll på plats. När tecken efter tecken visar vägen och allt liksom synkroniserar… det är verkligen mäktigt.

Mona, som brukar komma på mina vernissager, tittade förbi med sina vänner. Vi skrattade, kramades och pratade som vanligt. Precis innan de skulle gå köpte hon några konstkort, och när min svärmor lade ner ett tackkort i påsen förändrades allt på ett ögonblick. Mona stannade upp, såg nästan chockad ut, höll upp kortet mot mig och frågade:

– Var är den här tavlan? Finns den inte med här?

Det var “En rosa dröm”.

Jag tog med henne till entrén där målningen hängde (den allra första som möter besökarna), men hon hade missat den. Jag lät henne stå kvar där en stund, med tavlan och texten, och kände att något höll på att landa.

Efter en stund kom hon tillbaka och berättade att hon länge känt en stark dragning till just den målningen. Att det är hennes tavla. Jag fick jag rysningar i hela kroppen, det var så tydligt att de hörde ihop.

Och ja… målningen fick följa med Mona hem direkt. Vilket meant to be-moment det blev och vilken känsloexplosion vi fick uppleva tillsammans (svårt att sätta ord på).

Det kanske mest fascinerande är att hon faktiskt har fotograferat målningen tidigare, både på trädgårdsvernissagen i Borås och på Spinneriet. Som små påminnelser längs vägen, som kallat på henne, frön av drömmar som viskat utan att hon riktigt förstått det.

Tills i söndags då tiden var kommen, mitt i körsbärsblomningen, då förenades vi tre – ”En rosa dröm” Mona & jag.

Visst är det heeelt underbart?

Solsken
Karolina