En berg- & dalbana i känsloutlopp

Veckans målning blev en berg-& dalbana i känsloutlopp genom processen. Här beskriver jag vägen i de olika stegen. Det hela började med:
1. En rörig skvättbakgrund som var befriande och härlig att göra….hmmm hur går hag vidare…….vända, vrida, se, betrakta, fundera.2. Wiiiiii jag ser – lyckan bubblar av att se henne träda fram ur bakgrunden med alla ljuvliga blomster runt sig, tog hjälp av kolet.

3. Kvar i lyckoruset när blommorna målades fram med blå kulörer, sedan fastnade jag i pillandet med ansiktet. Kunde inte stoppa mig utan fortsatte……vilket gjorde mig frustrerad och irriterad….4. Tillslut hamnade jag i förstörelse och fick måla över ansiktet. Pausade och målningen fick vila över natten. 5. Nya tag dagen efter och hon fick ett nytt uttryck som känns såååå härligt. Hoppet väcktes igen och lyckan började porla i kroppen igen. Samtidigt rädd att förstöra….så med detta mantra på repeat i huvudet – FÖRSIKTIGHET, ta det lugnt Karolina, landa mjukt….fortsatte jag sakta och långsamt. Ett steg i taget. 6. Paus igen…….andas, vänta in……… hon känns så fin och mjuk, vila, vänta, tålamod…..och idag har jag stillheten inom mig att fortsätta måla till de sista detaljerna. Igenkänning av denna process?

Måleriet är en sann spegling av mig själv, där jag får möta mitt inre rent och ärligt. Inte alltid underbart men jag lär känna mig själv mer och mer för varje process. Det speglar livet i måleriet och måleriet i livet. Så hand i hand vi gå ett steg i taget för att nyfiket öppna upp nya väga och insikter, mjukna och bli mer förlåtande.

Solsken
Karolina